Bildtolkare, utbildare, författare
Det finns en kunskap om färgers psykologiska inverkan på människor, djur och natur, en kunskap som gemene man inte riktigt har tagit till sig, därför att den i dagens samhälle inte helt har lyfts fram till de nivåer där den hör hemma.
Enligt min egen väl grundade livsfilosofi finns inte färger av en slump, liksom ingenting i livet finns av en slump. Allting verkar ha en mening. Liksom kroppen andas luft, andas själen färger. Om kroppen inte får luft dör den. Om själen inte får färger dör den. Färger ger oss kraft och påverkar oss både fysiskt och psykiskt. Färger är vitaminer för ögonen och de inre organen.
Att som läkare, psykolog eller terapeut erbjuda en hälsokontroll med ord eller siffror kan ibland vara svårt för den som är känslomässigt involverad i sin egen sjukdom.
Helena Dahlqvist har i sin Livsmönstermodell valt att låta patienter göra detta med färger i stället, där man i förväg får veta vilka färger som är mest positiva eller negativa. Däremellan är valen personliga och valfria för det man upplever vara bra eller dåligt i den egna hälsosituationen.
I denna färgmodell får patienten en distans till sig själv och de egna problemen. Det blir helt enkelt lättare att förklara och uttrycka sig i färg än i ord.
Det ligger en oerhörd kraft i att arbeta med färger, att uttrycka sig i färger och att få respons via de egenskaper man har gett färgerna eller som man förstår att färger naturligt har.
Detta är mindre skrämmande än att uttrycka sig i känslomässiga ord på typiska forskningsblanketter med skalor och siffror som inte berör eller engagerar på samma sätt som levande färger med eget språkinnehåll gör.
Medvetet eller omedvetet verkar människor ha ett positivt förhållande till färger, vilket gör att det är lättare att ta till sig en modell i färg än en strukturell modell i siffror, spalter eller stolpar utförda i statistik- och studiesyfte mer än i behandlingssyfte med personligt engagemang från berörda läkare och terapeuter.
Patienterna möts av ett annorlunda formulär och tycker genast att det är roligt att berätta i färg (och senare även i bild med färg), även om man anser att man inte kan tala eller förklara sig tillräckligt bra, rita snyggt eller man tycker att man ingenting vet om färger och dess individuella egenskaper.
Detta är ett oerhört positivt första möte med oroliga patienter som inte riktigt vet vad de har framför sig av långvariga behandlingar och terapier, en enkel metod att ta till sig. Ett avslappnat förhållande infinner sig genast, vilket i sin tur genererar fortsatt goda möten under behandlingens gång.
Det har visat sig att patienterna längtar efter att få uttrycka sig mer i färg. Man till och med ”tigger” om att få komma tillbaka fortare än vad som är planerat.
Utvärdering av modellen visar klart och tydligt att patienten som befinner sig i ett starkt fysiskt och känslomässigt laddat tillstånd ser fram emot varje nytt möte med Helena Dahlqvist och hennes Livsmönstermodell.